Vemod vemod vemod

Så är det alltid när jag ska lämna Budapest. Jag vill inte åka härifrån! Men det finns någon jag vill åka hem till.

Jag försöker alltid se till att den sista dagen inte har några “borden” eller “måsten”. Den dagen ska bara vara lugn och skön.  Avslutningsvis – för denna gång – insupa den underbara atmosfären som finns här.

Jag har fått skön massage i en timme, jag har äntligen hittat “min” parfym! Ja äntligen efter att ha sökt mycket länge och testat många gamla favoriter och nya märken. Jag fastnade för en som är alldeles nyutkommen. Den gör sig finfint på min hud. Dock kunde jag inte köpa den nu. Ingen vätska på planet ju!!! Hoppas den finns på flygplatsen.

CK – Eternity now.

imgres.jpg

Jag satt på Annas café på Váci och kollade folk. Ett kraftigt rött=rätt ungerskt vin fick passa bra – det gjorde det naturligtvis också.
Sedan hem för att äta upp rester – inlagd morotsröra och tejföl – getosten sparar jag tills ikväll. Likaså persikorna.

En sista kvällsrunda ska det också bli. Måste ju kolla den privata gatufesten nedanför Bazilikan. Har ju bara gått 8100 steg hittills idag.

Väckarklockan kommer att ställas på flera tider så jag inte missar. Och jag kommer inte att sova särdeles mycket inatt. Väskan är halvpackad. Stora objektivet får jag nog lämna kvar misstänker jag. Får ta flera lager med kläder på mig. Blir svettigt här men säkert passande när jag är på hemmaplan.

Jag väljer “Why worry?” till detta inlägg. Lagom moody för mig nu.
Mark Knoffler and Dire Straits.

Advertisements

THANKS for stopping by! Wishing you all the best!

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s